Sedan jag flyttade till Norge har jag börjat gymma en del och har funderat över en sak ett tag.  Är det endast jag som någon gång faktiskt velat ta kontakt med någon som man sett på gymmet? Men det är svårt på ett sätt. Jag vet flera av mina tjejkompisar som inte själva anser att de inte skulle uppskatta att bli uppjagade på gymmet av killar. Varför? – Jo, för att man är där för att träna och INTE ragga. Sen kan det mycket väl handla om hur man ser ut ytmässigt (svettig, flåsig och kanske rosenröd i ansiktet? Hot stuff).

Men jag kan ändå inte undgå tanken att vilja försöka. Det är ju trots allt roligare att hitta någon man tycker om på gymmet än på krogen som är oerhört mycket svårare ställe att ragga på. På gymmet har ni ju båda ett gemensamt intresse och det är ju lätt att börja med som första konversation. Det som kanske spelar roll för vissa i det här läget är hur andra runtomkring lätt kan haka fast ögonen i en. De flesta på gymmet förstår ju efter ett tag att man är ute efter att ragga på personen i fråga. Vad som skulle kunna göra saken till ett större helvete är om hon inte visar sig vara intresserad. Det är nog inte lika kul att möta honom på gymmet därefter.

Men låt oss vara positiva. Vill man – så kan man. Du behöver verkligen inte hinta till honom direkt att du är intresserad, utan mest bara är nyfiken på någon övning han gör osv. Inget du säger ska behöva antyda på att du vill träffa honom mer än bara på gymmet. Du kan med hedern i behåll bara småprata för att sen låta honom få fortsätta träna. För det är nog det som de flesta vill på gymmet, så håll dig kort och koncis. Nästa gång du möter honom på gymmet så kommer det vara aningen lättare att söka kontakt med varandra. Känns det riktigt bra redan vid första mötet? Go for it – dra till och fråga om numret. En ”gymdejt” är det nog inte många som fått uppleva. Jag har i alla fall fått några bekantskaper…